Det blev tyvärr två besök på sjukhuset idag och vi hoppas det räcker med ett imorgon bitti. Vi behövde tack o lov inte stanna länge idag, utan åkte hem mellan varven. Sköterskorna var toppen vilket har mycket stor betydelse för hur det går för både Cornelias och vår skull.

Läkaren som följt Cornelia sedan ett år tillbaka är tyvärr inte kvar för tillfället så nu hoppas vi kunna få önska vilken läkare vi får hålla kontakt med.

Idag har vi fått vissa saker förklarade som vi borde fått för längesedan. Det är så viktigt att få information am varför de gör si och så. Vad som kan påverka henne åt olika håll.

Lilla stumpan sover oroligt vilket inte alls är konstigt så det blir godnatt tidigt ikväll.

Håll tummarna att det bara blir en runda till!!

En viktig sak!!

Fick en god present på mitt arbete idag som värmde mitt lilla hjärta.

Kunden sa med stort leende  

varsågod, jag tycker iallafall det är jättegott med choklad!!

Det är inte alltid så mkt som behövs för att värma, kom ihåg det allesammans särskilt nu i juletid!!

Hemma igen efter 3e plågsamma besöket på avdelning 25 dessa två dagar.

HATAR av hela mitt hjärta att hon blev tvungen att genom gå detta igen. Jag hade börjat försöka tänka att det var förrut hon mådde dåligt och plågades, gå vidare och släpp känslan. Men nej det skulle tydligen inte vara så. Nu hamnar jag än en gång i detta eltande.

Varför? Hur är det möjligt då vi är så noga med medicinen, hur många gånger ska hon behöva uppleva detta?  Förstår läkarna problemet o tar det på allvar?  Vet dom varför det blir så här? Kunde vi gjort nåt för att undvika detta?

Än en gång känner jag att den onda känslan i min själ etsar sig fast då hon skriker av smärta. Hur kommer detta påverka henne i framtiden? Känslan Cornelia får är förmodligen det närmaste ett övergrepp du kan komma. Kanske låter dumt men så känner jag.

Och jag lovar er att det fastnar i mammas hjärta när hon så fort en vitklädd rock kommer till rummet säger förtvivlat mamma och försöker ta sig mot dörren. Sedan håller hon om mig hårt tills det ä över. Jag kan inget annat än krama om henne då hon är ledsen och försöka vara stark.

Frågan om det gick bra är alltid NEJ. Det finns de gånger som det har gått sämre  men bra går det aldrig när man ser sitt barn lida.

Imorgon jobbar jag och kan inte följa med då hon ska få vatten lavemang.

Pappa o farmor får vara hennes trygghet vilket jag vet att de är men jag är ändå ledsen att jag inte kan följa med.

Så här ser min kväll ut........SOFFAN och allt som behövs inom räckhåll!!

Hade verkligen sett fram emot Cornelias första lucia tåg idag. De små sötisarna skulle knata runt som tärnor peparkakor tomtar osv. Men eftersom hon inte sonmnade förren 22 igår....sov oroligt mellan 4-5 så fick det bli att sova lite längre. Kommer ju vara lika mysigt att titta på de små söta nästa år.

Snart åker vi till Kalmar. Hoppas vi inte behöver vänta så länge på läkaren idag.

Har det senaste halvåret hoppats att vi i maj var sista gången på barn i Kalmar och plågade vår lilla stackars gumma med lavemang. Men senaste veckorna har den hemska känsla dykt på mig igen och micklande med medicin. Jag hoppades att det bara var inbillning.

Efter 3h på barnakuten ikväll somnade Cornelia utmattad i min famn när hon än en gång fick det j-vla olje lavemanget. Jag avskyr detta med hela mitt hjärta gör så ont att behöva utsätta henne för detta. Och imån blir det ännu mer plåga när det blir vatten och allt elände ska komma ut. Jag vill inte!! Kan hon inte bara få vara bra i sin lilla mage?

Det märktes idag att vi varit med om detta förr. Jag stod på mig när det ifrågasattes om hon är förstoppad, och tvivlade inte då sköteskan ville att jag skulle hålla på ett annat sätt. Om det rinner ut olja, häll i mer jag håler henne så hon kan känna nån trygghet trots det hon utsätts för.  Och en viktig sak vi lärt oss Lugnande socker på nappen!!! Varför sa ingen det innan?

Läkaren har vi träffat förrut vlket är skönt då de vet hur illa det varit och vi inte vill att hon hamar där igen.

Hoppas nu lilla gumman sover gott och vaknar utvilad så det blr lusse firande på dagis imorgon

Godnatt

Nu är den ena datorn fixad. Man märker hur mkt tid man faktiskt spenderar här då man inte kunnat.

Patrik och jag tog i söndags på oss spenderar byxorna och åkte och köpte en stationär och en bärbar dator.

Min lilla pärla får vänta med att användas tills sambon kommer hem igen på torsdag.

Den som väntar på nåt gott sägs det ju.......

Jo då för en liten stund tyckte jag att det var lyx att sitta i väntrummet på folktandvården och läsa en tidning och omvärlden var inte nära mig. Jag bara satt där avslappnad och läste veckorevyn.......

Men sen var det plötsligt min tur. Vibbarna av damen som hämtade mig var inte på topp.....ibland önskar jag att jag inte kände sånt innan men det är väl bestämt att det ska vara så och ofta är det en bra förmåga.

Men nästa gång jag ska till tandläkaren så lovar jag er att jag frågar om det är tandläkaren jag hade sist för då kan dom byta direkt.

Insåg tyvärr igen att vissa människor hamnar helt fel, och jag är glad att jag inte träffade henne för något år sedan för då hade jag inte vågat ta tag i henne så hon slutade gräva sönder mitt stackars tandkött och sagt "är det för mycket begärt att vara lite mer försiktig när man märker att det gör ONT"

Har gjort den fantastiska upptäckt att man faktiskt kan säga ifrån när man inte tycker man behandlas ok!! Så visste ni inte det så prova.

Hoppas min kära dotter kommer på det tidigare än jag gjorde.

Har inte kännt obehag tidigare. Men i fortsättningen kommer det INTE vara avkopling att vänta på tandläkaren. Undra hur många fler hon har gett tandläkar skräck? Hon borde inte få ha barn patienter och inte andra heller för den delen.

....men tråkigt. Har färgat mig själv de senast månaderna och ja just det klippt det lite här o där.......hmm så nu börjar mitt kära hår behöva lite expert hjälp

Tur att inte alla tycker att det är tråkigt o endast nödvändigt att gå till frissan för då skulle jag ha nada att göra.

-så snabbt som möjligt ska det gå och jaja det blir bra, det är inte så noga med mig;)

Undrar om alla frisörer tänker så eller är det bara jag som är rastlös och kanske egentligen behöver sätta mig ner en stund?