STORT lass med tålamod krävs när man har en liten nyfiken 1 1/2 åring hemma...det har jag INTE alltid känner jag...

Skit!! vilken dålig mamma man känner sig som när man inte alltid orkar vara närvarande i alla upptäcksfärder hon har.....

Tur vi tog cyckeln en tur ner till staden trots det ruskiga vädret....för då var det mest glada miner!!!

Jag borde fånga en sur min oxå.....kommer nog framöver...

KRAM till er i höst mörkret

För 1 år sedan började en lång rad sjukhus besök blandat med smärta och tårar för vår lilla sötnos. I ovishet for vi fram och tillbaka och vände och vred på allt hon åt i 7 månader.

Detta glömmer jag aldrig. Blir ofta arg på mig själv för jag inte släpper detta för nu har de hittat medicin så hon mår bra. Men de som varit med om att sitt barn har farit illa och inte kunnat hjälpa förstår vad jag menar. Den hjälplösheten sätter sina spår.

Det började med en orolig mamma som kände att något inte var som det skulle med sitt barn. Slutade med att mammas känsla var den rätta. Svaret jag fick var bl.a att många barn är förstoppade, ge katrinplommon, febertermometer.

Två komentarer som sitter fast och maler var innan vi åkte till jourmotagning fredag kväll

-jag kan ta att hon skriker lite (då var hon uppfrätt och vi bytte blöja säkert 5e gången den senaste timman och det var inte sambon som sa detta) 

Andra var när vi på lördags natten var på "vanliga" akuten och läkaren säger

-till barnakuten skickar vi inte nu för där  sover dom och dit skickar vi bara döende barn.  

Tårarna sprutade när vi åkte hem och vi visste att det här är inte bra, det är något som inte stämmer.

Det var fruktansvärt att behöva sätta henne i bilen igen då vi helst bara ville hålla om henne utan blöja för att lufta såren.

På söndag morgon fick vi tid hos barn läkaren på barnakuten. ÄNTLIGEN någon som lyssnade och förstod. Det slutade med att Cornelia fick dropp och vi var inlaggda i ungefär en vecka. Hon var total förtoppad och de började utreda en ovanlig tarmsjukdom (hirchsprungs)

Att inte hennes tarm sprack är för mig ofatbart med så mkt i denna lilla kropp som var oförmöget att komma ut pga att ändtarmen var för trång...tänk er själva trycket.

Efter detta fick vi åka ungefär en gång i månaden (ge lavemang) för då var det stopp igen trots mediciner. Varje gång tänkte jag detta MÅSTE vara sista gången varken hon eller jag orkar detta. Jag for illa av att ta febern på detta lilla knyte innan. Därför fick jag total panik då de skulle ge lavemang första gången...slang på ungefär 30cm.

Vi var på olika undersökningar...kontrast röntgen gjordes 3ggr innan de fick de bilder som behövdes. Då var jag orolig för jag visste att de inte visste vad dom skulle göra eftersom det hela tiden misslyckades.

Efter att hon varit sövd en gång i Kalmar och en gång i Lund i januari så visste dom att det inte var den sjukdom de trott utan "bara" en förträngning som sulle vidgas och sedan fungera. Så lätt var det givetvis inte...lavemang och plåga följde fram till slutet av maj då de äntligen ville att vi skulle prova ny medicin och sedan dess har det fungerat med endast microlax en gåg per månad och utan sjukhusbesök.

Jag vet att många har det värre men när man är där och sitt barn lider då är det enda man behöver någon som lyssnar och förtår smärtan för en förälder som inte kan göra något mer än hålla om när ens barn är nära att svimma av smärta...

I efterhand är jag besviken på att vi inte fick prata med någon efter alla sjukhus besök. Tog väldigt hårt i mammahjärtat varje gång. När man är där gör man allt i sin makt att vara stark och ge styrka och trygghet till sitt barn men efteråt går luften ur och känslorna stannar kvar. Hon mådde bra direkt efter men jag visste att efter ngn vecka är vi på ruta ett igen...

Till alla oroliga mammor:

Stå på er!! Lita till era mamma hjärtan!

Det var skönt att skriva av sig sina känslor och inte elta med någon som hört detta i massor. Nu belastar jag endast

de som läser och då bestämmer ni själva om ni orkar med en mamma som behöver få tömma sitt hjärta. Tack!!

Ett mer förståligt ord är Bullerbyn!!

Vilket sägs ofta av min dotter just nu samtidigt som hon pekar längtande på tvn.

Frågan är ju nu hur mycket bullerbyn hon ska få se på en dag??? Tröttnar hon på detta som allt annat eller är det något magiskt med tv??

Tur man inte har större problem än så här!!

Hon är nöjd och sitter och små ler vid bullerbyn och jag sitter här och små ler:)

Ha en bra dag!!

...som ska innebära att HELA familjen är ledig!! Detta är som vanligt för mkt begärt. Sambon ska iväg en sväng som vanligt, åker 9.30-12.30 och jag får som vanligt gå runt med ett barn hängande vid mina ben:) Hur kan man inte se när man jobbat 50h på en vecka?? Idag är en skit dag än så länge...

Nu slog hon en vålt från soffan......

Idag tittade Cornelias gammel farfar in till oss och med sig hade han dessa fina stickade tröjor

(dock inte stickade utav honom själv utav Sonja)

...kommer nog min kära dotter oxå ha med tiden...SÖTNOS

Här lånar jag en av mammas

KRAM KRAM        

....i vår trädgård. Nästa år ska det blr ännu mer smultron:) Och nu i veckan ska jag köpa hallon buskar så det blir massa hallon oxå.....MUMS

Fina men tyvärr inte så goda äpplen (tror det är vinteräpplen)...kanske kan bli ett äppelträd till med MUMSIGA äpplen.....

....igång med mitt scrapande!! Gör ett album till min kära dotter, vilket är sååå  ROLIGT. Jag kommer nog göra flera stycken:)

Framkallade 150 bilder igår så nu har jag att pyssla med...