Har det senaste halvåret hoppats att vi i maj var sista gången på barn i Kalmar och plågade vår lilla stackars gumma med lavemang. Men senaste veckorna har den hemska känsla dykt på mig igen och micklande med medicin. Jag hoppades att det bara var inbillning.

Efter 3h på barnakuten ikväll somnade Cornelia utmattad i min famn när hon än en gång fick det j-vla olje lavemanget. Jag avskyr detta med hela mitt hjärta gör så ont att behöva utsätta henne för detta. Och imån blir det ännu mer plåga när det blir vatten och allt elände ska komma ut. Jag vill inte!! Kan hon inte bara få vara bra i sin lilla mage?

Det märktes idag att vi varit med om detta förr. Jag stod på mig när det ifrågasattes om hon är förstoppad, och tvivlade inte då sköteskan ville att jag skulle hålla på ett annat sätt. Om det rinner ut olja, häll i mer jag håler henne så hon kan känna nån trygghet trots det hon utsätts för.  Och en viktig sak vi lärt oss Lugnande socker på nappen!!! Varför sa ingen det innan?

Läkaren har vi träffat förrut vlket är skönt då de vet hur illa det varit och vi inte vill att hon hamar där igen.

Hoppas nu lilla gumman sover gott och vaknar utvilad så det blr lusse firande på dagis imorgon

Godnatt