Jenny

30 december 2009 08:04

Helt rätt tänkt!

Det är bara en fas, hon kommer ur den. Tänk bara på 1 natt i taget, att du måste orka den. Sen flyter det på och snart är den över. Sen dyker vsserligen ofta en ny fas upp, men den dagen den sorgen =)

Vi har gått i genom alla dessa faser när det gäller sömn och barn. Har blivit tvingad att bara klara 1 natt i taget, ser man framåt känns det oövervinnligt.

Linus är 3 år och sover fortfarande inte bra men MKT bättre. Vi har haft perioder han bara somnat i vår säng, bara i vagnen, bara i vår famn. Han somnar fortfarande i soffan varje kväll och sen bär vi upp honom. Det funkar ra för oss.

Försök hitta lösningar som passar er familj. Och kämpa på... det är inget fel på varken Cornelia eller er. Vissa barn är bara så här. Det gäller att inte försöka komma på vad "felet" är. Det tar bara tid och ork. Bara gillia läget och kämpa vidare. Det kommer bli bättre...

Skickar en styrkekram!

Paula

30 december 2009 10:15

Tack snälla du!
Jag har oftast bra tålamod och försöker tänka att det är bra som vi gör men ibland bara brister det och man blir galen och förbanad för man inte orkar.
Ska nog bestämma att det ät ok att somna vid tv om det är det hon behöver nu. Du har nog rätt i att perioder kommer o går det är bara att försöka hänga med de små liven. Kanske snart hamnar i Nanny akuten men då får vi väl göra det;)
Kollar ni samma film på kvällen?

Gott Nytt År
Kram på dig!

Jenny

30 december 2009 12:51

Jag tror bara man måste släppa alla krav på hur allt ska vara. Lyssna inte på alla "proffs" som har barn som sover som änglar. Alla barn är olika. Gör det som funkar för er/barnet.

Om mitt barn somnar i soffan på 5 minuter och jag bär upp honom i hans säng och det funkar så är det väl jättebra egentligen. Inget bråk, ingen irriterad mamma, inget ledset barn osv. Vi har försökt natta Linus i hans säng i olika perioder. Det slutar alltid med att han blir ledsen, orolig. Jag blir irriterad och arg när tålamodet tar slut.

Jag trodde innan jag fick barn att alla barn funkade likadant. Jag visste precis hur jag skulle och framförallt INTE skulle göra med mina barn. Mina barn skulle inte sova i min säng, jag skulle minsann aldrig gå runt och bära mitt barn till sömns. Mina barn skulle inte äta välling på natten osv. Ha Ha, det gick sådär med mina planer =)

Man ska inte ha dåligt samvete för att man inte klarar att leva upp till det man hade tänkt sig. Man letar fel och försöker lösa allt som man upplever som problem. När jag släppte mina krav på mig själv så kändes allt mkt lättare.

Tänk när tösen är 14 och ska frigöra sig från dig. Då kommer du sakna hennes gosiga kramar och hennes varma närhet.

Hoppas ni får en bra nyårsafton och ett gott nytt år!

Kram!

(He He, nu ska jag inte tjata mer)