I mitt hjärta satte sig lille Elton och påminner mig med många om mycket i livet. Livet är så skört och vi vet aldrig vad som väntar. Varför är det ibland så svårt att ta vara på det man har?! Skulle det vara skillnad om vi visste vad som skulle hända oss? Ta hand om varandra och visa sin uppskattning, svårare än så är det ju faktiskt inte.

Jag är ofta öppen med mina känslor, och jag behöver det. För mig är det att dela med sig vilket jag själv uppskattar av andra. Man får oftast det man ger....

Dessa två YouTube klipp kommer finnas med här för jag vill påminna mig och andra om kämpen Elton och andra barn som blir drabbade av denna hemska sjukdom. Man kan inte gömma sig ifrån den.

Eltons mamma Jenni  -den gör ingen skillnad på någon, vem som kan drabbas

Till minne av Elton

Neuroblastom

Idag vaknade man av solen som trots slagsmål med lite dammtussar var fantastiskt energi givande.

Och till råga på detta har vi sovit HELA natten....vaknade 05.55 gav Cornelia välling och somnade om till 08.00

Som ni förstår kunde det knappt bli bättre idag.

Patrik och Cornelia åkte till biblan på skuggspel för barn och jag tog för första gången på 1 1/2 år en promenad till stan på egen hand. Fyndade på Lindex till bara mig själv.

Tog givetvis med mig kameran på min lilla utflykt.....

Ser ni den blå himlen!!!!!!

På vägen gick jag förbi mitt drömhus.....kan jag inte få bo här nån gång??!!....

Till och med drömt om inflyttningen.....

Ut i fina vädret med er!!!!